Eftersom jag har en extra hjärnhalva för nostalgiska känslor vill jag med detta inlägg proklamerat att jag nu har för avsikt att upphöra med mitt skriftliga äventyr i denna snart 2 år gamla blogg. Men räds icke, frukta ej undergången - ty jag avser fortsätta in min nya blogg!

Bloggen är flyttad till min nya server.

Hemma igen efter tre dagars kurs i Stockholm. Det är kul att vara där men man blir snabbt trött på stressen och bruset. En hyllning till Julle som lät mig bo där, annars hade detta inte varit möjligt. nu kan jag det mesta om LINQ.

En ursäkt till mina läsare är på sin plats. Det har inte blivit mycket bloggat här på sistone. Orsakerna är: jobbsök, egna programmeringsprojekt, barn och önskan att sätta upp en windows-server och köra en Wordpress-blogg på.

Moby har tagit sina första snubblande steg. Första gången gjorde han det spontant, sedan med lite motivation av en tidigare obekant leksak. 2-3 små fötter framför den andra och sedan pladask.

Bättre sent än aldrig, kanske man kunnat säga om vårt bröllop med tanke på att Moby föddes 8 månader senare. Men jag skulle hellre säga det angående en present vi fick vid ovan sagda bröllop; biocheckar och en slant att finansiera ett presumtivt restaurangbesök i samband med cinematografföreställningen. Sponsorerna till denna gåva var Kristian och Lina och vi valde alltså att utnyttja detta så sent som ikväll. Som sagt, bättre än aldrig. Det bjöds sedemera grillad entrecôte på Gula huset och sedan Flickan som lekte med elden på Filmstaden. För att möjliggöra denna exkursion hade vi redan igår hyrt (ja, det är ju så man kollar på film nuförtiden) Män som hatar kvinnor, samt ordnat med barnvakt i form av svärmor och -far. Värt alltihop!

Sex par skor på Skopunkten, ett frisörbesök, en makalös pastasås, två sovande barn och ett sovande, lånat dito. Då räcker Idol för mig.

PS. Varför heter det Skopunkten när det inte är en cirkelrund punkt i loggan? Det borde heta Skoklutten.

De senaste dagarna har jag bl.a. hjälpt Joel att komma igång med sin blogg. Därför har jag varit inaktiv här. Hans blogg hittar du på www.krusenblad.se. Men räkna inte med några underverk just nu för den blev precis funktionell...för sådär 5 minuter sedan.

Amidala och jag var och bowlade idag. Tre serier hann vi med och hon vann en av dem. Vi stannade till på hälsobutiken Life och köpte osvavlade aprikoser. När vi stod i kassan sade Amidala till butiksinnehavaren:

-Heter ni Uffe?
-Va?
-Alltså, heter den här affären Uffe?
-Nej, Life. Det är engelska och betyder liv.
-Aha.



Barn är sköna i det att de är oformade, ser inte problemet. Hon såg bevisligen inga konstigheter med att affären skulle heta Uffe och visst står det "Ufe" och inte "Life" om man tittar efter.

Att vara mänsklig - vad är det? Att känna hopplöshet och förtvivlan. Att förlora tron. Att sakna råd och förstånd i sin desperation. Men att tänka att man ska ge upp är inte samma sak som att faktiskt göra det.

Mänsklighet är för mig förmågan att resa sig ännu en gång när man slagits till marken. Igen och igen. Att trotsa till synes omöjliga odds och vägra acceptera tanken på nederlag.

Det är sorgligt att se någon ge upp. Sorgligt för dem som efterlämnas. Men sympati kan jag inte förmå mig känna. För den som gav upp har brutit med sin mänsklighet. Gjort sig till en främling i sin omvärld. Tagit av sig de kännetecken jag så högt värderar som mänskliga.