vedeja.se

Inatt (efter en dag i skolan) insjuknade dotra ånyo. Jag steg upp i ottan och tog bilen över den snötyngda slätten för att hämta upp mina verktyg på jobbet, dvs dator. På reklamen har man på sistone sett fåglar som försöker landa på föremål som inte finns och det är tänkt att man ska föreställa sig elledningar i dess ställe. Kraftbolagen håller tydligen på att avverka beståndet av stolpar för att begrava de av dessa uppburna luftledningarna. Jag har svårt att föreställa mig att jag kommer sakna åsynen av dessa döda, men livsgivande fingrar som stuckit upp ur jorden under hela min livstid, men mitt nostalgiska jag kan inte låta bli att tänka: när Amidala (blivit frisk och) vuxit upp och även högspänning överförs i form av laser eller mikrostrålning kommer hon kunna säga till sina barnbarn: – När jag var liten gick strömmen i kablar som man hade hängt upp på stolpar. Då kommer hennes barnbarn osökt att tänka på nåt annat antikt, nämligen Jesus som också hängdes upp på en stolpe men sedemera togs ned och ersattes av trådlös förbindelse till Fadern.

När man färdas över de vackert ödsliga fälten är det lätt att bli lite religiös. Skänninge – Bjälbo – Appuna – Väderstad, kyrkorna ligger som ett pärlband. Tanken slår mig att de stått högs mor horisonten i hundratals år, eller mer. Sen kom sädestorkar, silos, vindkraftverk och kraftledningsstolpar. Det är ändå litet av en revansch för de ärjade koppartaken att några av dessa monumentala hädelser får vika hädan. De provisoriska träkonstruktioner som uppförts intill landsvägen – som förmodas ska användas vid demonteringen – gör symboliken extra dramatisk med sin galg- eller giljotinliknande uppsyn. Ett slags hederlig avrättning i Herrens namn, ett häxbål om ni så vill.