vedeja.se

Snart blir det bröllop, hurra, hurra! Bara snön kunde smälta och vårsolen värma marken.

Ikväll fyllde jag i och skickade mitt sista kassakort till arbetslöshetskassas. En sådan lättnad! Visst är det en förmån vi har i detta land, men de är allt annat är lätta att tampas med. Tack och lov för inkomstförsäkringen – utan den hade a-kassepengarna inte räckt till.

Jag fick två stora skärmar idag.

Sand för vind

Där flyr för min syn en fager hind
ur mina händer som Sand för vind
ett böljande töcken hon bjuder till spår
men träder ej marken där flykten går
- nej, trampar ej jorden, river ej snår!

Där skyggar för ljuset en hungrande best
med handen lyft till en avskedsgest
i ett böljande töcken med flackande blick
han faller till marken där jakten gick
- ja, omfamnar jorden, dess snåriga stick!

-///-

2004-01-26

Var dag, om aldrig så lång, når sitt slut
Den svärtande lågan brinner ut
Allt som har sårat – allt bleknat och fult
Hänger på kroken vid sänggavelns knut

Hörde på radion i morse att en tjejs Facebook-konto hade blivit hackat varpå skurken hade kontaktat hennes vänner och bett om inloggningsuppgifter till deras bank. Det är möjligt att jag skulle på en sådan naivt idiotisk sak – man ska ju inte säga aldrig – men tanken känns ändå vida främmande. Kanske fann jag inslaget extra irriterande då jag hörde det med halv nackspärr. Den frost som i morse beslutat sig för att besudla vidsrutans insida, bjöd bara en mycket liten glugg genom vilken man kunde se vägen, och då enbart med huvudet kraftigt på sned.

Det känns som igår, fastän det är fem år sedan vi satt där på hamburgerrestaurangen i Frederecia.

När ska det ta slut? Det är än dock facinerande hur mycket vit smörja som kan infinna sig under loppet av en natt.

Om man vänder på det olyckliga faktum att man måste lämna sin familj varje gång man åker till jobbet, kan man notera att det finns en stor glädje i att komma hem och återse dem. Inkluderat i detta har visat sig vara en hel del kramar, pussar, glada genmälen och i största allmänhet, uppspelta känslor.

Så var första arbetsdagen avverkad. Så även jag. Jag känner mig som en avlövad, kvistad och barkad stock. Avverkad. Det blir sannolikt inga problem att somna men jag kan detta till trots inte skaka av mig känslan av ett viss tvång vid tanken på att gå och lägga mig ”bara för att” man ska upp i ottan. Jag har vant mig vid den relativa friheten i att inte förväntas infinna sig.

Idag har jag, förutom att hälsa på otaliga kollegor och ätit smörgåstårta, börjat snickra på en WPF-applikation. Det är nice att få progga loss, även om jag hållit mig sysselsatt på den fronten hemma är det inte samma sak som att ha en uppdragsgivare i form av en arbetsgivare.